Här är lite fakta om:
Lejonen
Kännetecken
Efter tigern är lejonet det näst största djuret i familjen kattdjur och samtidigt den största landlevande predatorn i Afrika. En vuxen lejonhanne har en kroppslängd som ligger mellan 190 och 250 cm och en höjd vid skuldran omkring 123 cm. Därtill kommer en ca en meter lång svans. Den genomsnittliga vikten för vuxna hannar ligger vid 225-272 kg. Största lejonet som hittats i det vilda vägde 318 kg. Honor har en kroppslängd mellan 140 och 175 cm och en skulderhöjd vid 100 cm samt en svanslängd av 85 cm. Vikten för vuxna honor ligger mellan 120 och 182 kg. De största lejonen lever i södra Afrika och de minsta i Asien. Vuxna hannar i djurparker och på cirkus kan, tack vare bra skötsel, väga upp till 350 kg. Den tyngsta Lejonhanen på rekord var Simba, som levde i England på Colchester Zoo året 1970, han vägde hela 375 kg.
Lejon har en kort päls som är sandfärgad eller lite mörkare. Undersidan och benens insida är alltid ljusare. Hannar har dessutom en man som är mörkbrun eller svart, ljusbrun eller rödbrun. Manen räcker från kinderna över skuldran och går ibland till bröstet eller buken. Manens form och färg skiljer sig inte bara mellan olika individer utan även mellan olika livsperioder av samma individ. En lång och mörk man är ett tecken för ett livskraftigt djur. Undersökningar med uppstoppade lejon har demonstrerat att honor föredrar hanar med lång man. Andra undersökningar har visat att manen kan vara ett skydd i kyligare områden. Den skyddar även mot slag och bett när hannarna strider. Unga hannar saknar man och först efter fem år är den fullt utvecklad. Det är bara hanar som har man.
Unga lejon har mörka fläckar på kroppen, men dessa bleknar under första levnadsåret. Bara i enstaka fall har även vuxna djur fläckar, men dessa är ganska otydliga. Liksom hos tigrar finns ibland lejon som har vit päls. Dessa är inga albinodjur utan djur med en särskild gen som styr pälsfärgen. Ibland förekommer berättelser om melanism hos lejon, alltså svarta individer, men hittills finns inga bevis för dessa skildringar.
I viltreservatet Timbavati i Sydafrika dök vita lejon (en spontan mutation) upp på 1970-talet.
Utbredning och habitat
Lejonets utbredningsområde i Afrika.
Ursprungligen hade lejonet det största utbredningsområdet av alla landlevande däggdjur. Arten fanns från Peru över Alaska, Sibirien och mellersta Europa till Indien och Sydafrika. I många av dessa områden var arten utdöd redan vid slutet av istiden. Under antiken fanns lejonet i södra Europa, Sydvästasien, Indien och i Afrika. Berättelser om lejon på Balkanhalvön finns till exempel från Herodotos och Aristoteles. Troligtvis försvann de europeiska lejonen före år 1000. Idag ligger utbredningsområdet huvudsakligen i Afrika söder om Sahara. I Nordafrika fanns lejon fram till 1940-talet och även den asiatiska populationen upphörde nästan under 1900-talet. Bara i nationalparken Gir som ligger i den indiska delstaten Gujarat finns ett mindre bestånd.
Angående habitaten är lejon inte särskilt specialiserade. De föredrar savann men lever även i torra skogar och i halvöken. Lejon undviker däremot täta och fuktiga skogar samt vattenfattiga ökenområden.
Status
Lejon ätande på en afrikansk buffel.
Som för nästan alla stora djur i Afrika är det största hotet för lejon människan som utför jakt på dem. På grund av flera skyddsåtgärder som har införts under de senaste åren har omfånget av jakten minskat tydligt.
Ett annat problem är sjukdomar. 1995 beskrevs för första gången ett fall av tuberkulos hos lejon. Senare var nästan 90 % av populationen i södra delen av Kruger nationalparken infekterade. Sjukdomen fick lejonen av bytesdjur som bufflar. Mellan 60 och 70 procent av alla afrikanska lejon bär ett virus som kallas FIV (Feline Immunodeficiency Virus) och som liknar HIV hos människor.
Uppskattningsvis lever mellan 16 000 och 30 000 vilda lejon i Afrika. IUCN ansåg 2004 att beståndet minskade med 30 till 50 procent under de senaste 20 åren. I några skyddszoner i östra och södra Afrika finns däremot goda tecken för lejonets framtid.
Det asiatiska lejonet listas med omkring 300 individer som akut hotat.
Levnadssätt
Socialt beteende
Lejon är i motsats till alla andra kattdjur flocklevande och jagar också i flock, vilket kräver samarbete och organisation. De klarar att fälla de flesta tillgängliga bytesdjuren inom sitt revir. Det händer till och med att de skiljer elefantungar från hjorden för att sedan nedlägga och äta dem. En flock består av 3 till 30 individer och omfattar en till tre hannar och flera honor som ofta är släkt med varandra. Flockens territorium har en storlek mellan 20 och 400 km². Områdets gräns markeras med avföring eller förtydligas med vrål. Unga hannar stannar två till tre år i flocken tills de är könsmogna. Sedan jagas de iväg av de äldre hannarna.
Ensamma hannar vandrar långa sträckor och ibland får de sällskap av en annan hanne i samma situation. Dessa djur respekterar inga revirgränser men bildar heller inga egna revir. Ofta har de svårt att jaga och livnär sig därför av as.
Träffar en vandrande hanne på en flock som leds av ett gammalt lejon så försöker den uppnå den andras position. De strider som följer är oftast brutala och kan leda till döden för den ena av kontrahenterna. Om flockledaren blir besegrad måste den i fortsättningen leva ensam. Men oftast dör den på grund av sina sår. En ny flockledare dödar ofta alla ungdjur i flocken. Den biologiska nyttan består av att honorna efteråt blir snabbare parningsberedda.
Honor stannar oftast hela livet i den flock där de blev födda.
Fortplantning
Lejonpar vid parningen.
Kopulation hos lejon sker bara när honan är parningsberedd. Dessa perioder varar ungefär fem dagar. Efter dräktigheten som varar cirka fyra månader lämnar honan flocken och föder en till fyra ungar som har en vikt av ungefär 1,5 kg och en kroppslängd som ligger vid 50 cm. Under de följande sex till åtta veckorna diar honan ungarna i ett gömställe. Ligger tillflyktsorten avsides från flocken så jagar honan ensam. Vid dessa tillfällen stannar ungarna upp till 48 timmar ensamma i gömstället. Under tiden består faran att ungarna blir upptäckta av hyenor och andra rovdjur. Efter åtta veckor introducerar honan sina ungar i flocken. De blir nästan alltid accepterade på en gång.
Senare får ungarna di inte bara av sin egen moder utan även av andra honor i flocken. Efter ungefär sex månader slutar honan att ge di och efter två år är ungarna självständiga. Medellivslängden för lejon ligger mellan 14 och 20 år men oftast är det bara honor som uppnår denna ålder. Hannar blir i naturen på grund av de beskrivna omständigheterna mellan 7 och 12 år gamla. Viktig är också i vilket område lejonet lever. I skyddade regioner som Kruger nationalpark blir djuret mellan 12 och 14 år gammalt men utanför dessa parker eller reservaten når de högst 8 års ålder. Individer i djurparker har däremot blivit upp till 34 år gamla.
Föda
Lejonhannar som strider om bytet.
Lejon jagar oftast under natten eller på morgonen. Typiska bytesdjur är antiloper, gaseller, gnuer, buffel och zebror men även harar, fåglar och fiskar. I grupp kan de även fälla större djur som afrikansk buffel, elefant och vuxna giraffer. Unga lejon börjar vid tre månaders ålder att jaga tillsammans med sin mor. Först efter två år kan de jaga självständigt. Vid jakten uppnår lejon en hastighet omkring 60 km/h men de har inte så stark kondition. Därför smyger lejon oftast fram till bytet för att öka sina chanser. Är avståndet till bytet 30 meter eller mindre rusar lejonet fram med stora språng som kan vara 6 m långa. Större byten dödas med ett fast bett i halsen för att strangulera offret medan små bytesdjur enkelt blir dödade genom ett slag med tassen. Huvudsakligen sker jakten i grupp men trots allt lyckas bara var femte försök.
Hannar deltar bara i enskilda fall vid jakten, till exempel när större djur som buffel ska fällas. Bytet delas sedan efter flockens hierarki. Vuxna hannar är de första som får äta. Sedan följer honorna och till slut ungarna. Ofta förekommer strider vid kadavren som leder till sår hos motståndarna.
Ibland består födan av as som jagats av andra djur som leopard eller gepard. Det förekommer till och med att lejon angriper hyenor för att komma åt deras byte.
Kännetecken
Efter tigern är lejonet det näst största djuret i familjen kattdjur och samtidigt den största landlevande predatorn i Afrika. En vuxen lejonhanne har en kroppslängd som ligger mellan 190 och 250 cm och en höjd vid skuldran omkring 123 cm. Därtill kommer en ca en meter lång svans. Den genomsnittliga vikten för vuxna hannar ligger vid 225-272 kg. Största lejonet som hittats i det vilda vägde 318 kg. Honor har en kroppslängd mellan 140 och 175 cm och en skulderhöjd vid 100 cm samt en svanslängd av 85 cm. Vikten för vuxna honor ligger mellan 120 och 182 kg. De största lejonen lever i södra Afrika och de minsta i Asien. Vuxna hannar i djurparker och på cirkus kan, tack vare bra skötsel, väga upp till 350 kg. Den tyngsta Lejonhanen på rekord var Simba, som levde i England på Colchester Zoo året 1970, han vägde hela 375 kg.
Lejon har en kort päls som är sandfärgad eller lite mörkare. Undersidan och benens insida är alltid ljusare. Hannar har dessutom en man som är mörkbrun eller svart, ljusbrun eller rödbrun. Manen räcker från kinderna över skuldran och går ibland till bröstet eller buken. Manens form och färg skiljer sig inte bara mellan olika individer utan även mellan olika livsperioder av samma individ. En lång och mörk man är ett tecken för ett livskraftigt djur. Undersökningar med uppstoppade lejon har demonstrerat att honor föredrar hanar med lång man. Andra undersökningar har visat att manen kan vara ett skydd i kyligare områden. Den skyddar även mot slag och bett när hannarna strider. Unga hannar saknar man och först efter fem år är den fullt utvecklad. Det är bara hanar som har man.
Unga lejon har mörka fläckar på kroppen, men dessa bleknar under första levnadsåret. Bara i enstaka fall har även vuxna djur fläckar, men dessa är ganska otydliga. Liksom hos tigrar finns ibland lejon som har vit päls. Dessa är inga albinodjur utan djur med en särskild gen som styr pälsfärgen. Ibland förekommer berättelser om melanism hos lejon, alltså svarta individer, men hittills finns inga bevis för dessa skildringar.
I viltreservatet Timbavati i Sydafrika dök vita lejon (en spontan mutation) upp på 1970-talet.
Utbredning och habitat
Lejonets utbredningsområde i Afrika.
Ursprungligen hade lejonet det största utbredningsområdet av alla landlevande däggdjur. Arten fanns från Peru över Alaska, Sibirien och mellersta Europa till Indien och Sydafrika. I många av dessa områden var arten utdöd redan vid slutet av istiden. Under antiken fanns lejonet i södra Europa, Sydvästasien, Indien och i Afrika. Berättelser om lejon på Balkanhalvön finns till exempel från Herodotos och Aristoteles. Troligtvis försvann de europeiska lejonen före år 1000. Idag ligger utbredningsområdet huvudsakligen i Afrika söder om Sahara. I Nordafrika fanns lejon fram till 1940-talet och även den asiatiska populationen upphörde nästan under 1900-talet. Bara i nationalparken Gir som ligger i den indiska delstaten Gujarat finns ett mindre bestånd.
Angående habitaten är lejon inte särskilt specialiserade. De föredrar savann men lever även i torra skogar och i halvöken. Lejon undviker däremot täta och fuktiga skogar samt vattenfattiga ökenområden.
Status
Lejon ätande på en afrikansk buffel.
Som för nästan alla stora djur i Afrika är det största hotet för lejon människan som utför jakt på dem. På grund av flera skyddsåtgärder som har införts under de senaste åren har omfånget av jakten minskat tydligt.
Ett annat problem är sjukdomar. 1995 beskrevs för första gången ett fall av tuberkulos hos lejon. Senare var nästan 90 % av populationen i södra delen av Kruger nationalparken infekterade. Sjukdomen fick lejonen av bytesdjur som bufflar. Mellan 60 och 70 procent av alla afrikanska lejon bär ett virus som kallas FIV (Feline Immunodeficiency Virus) och som liknar HIV hos människor.
Uppskattningsvis lever mellan 16 000 och 30 000 vilda lejon i Afrika. IUCN ansåg 2004 att beståndet minskade med 30 till 50 procent under de senaste 20 åren. I några skyddszoner i östra och södra Afrika finns däremot goda tecken för lejonets framtid.
Det asiatiska lejonet listas med omkring 300 individer som akut hotat.
Levnadssätt
Socialt beteende
Lejon är i motsats till alla andra kattdjur flocklevande och jagar också i flock, vilket kräver samarbete och organisation. De klarar att fälla de flesta tillgängliga bytesdjuren inom sitt revir. Det händer till och med att de skiljer elefantungar från hjorden för att sedan nedlägga och äta dem. En flock består av 3 till 30 individer och omfattar en till tre hannar och flera honor som ofta är släkt med varandra. Flockens territorium har en storlek mellan 20 och 400 km². Områdets gräns markeras med avföring eller förtydligas med vrål. Unga hannar stannar två till tre år i flocken tills de är könsmogna. Sedan jagas de iväg av de äldre hannarna.
Ensamma hannar vandrar långa sträckor och ibland får de sällskap av en annan hanne i samma situation. Dessa djur respekterar inga revirgränser men bildar heller inga egna revir. Ofta har de svårt att jaga och livnär sig därför av as.
Träffar en vandrande hanne på en flock som leds av ett gammalt lejon så försöker den uppnå den andras position. De strider som följer är oftast brutala och kan leda till döden för den ena av kontrahenterna. Om flockledaren blir besegrad måste den i fortsättningen leva ensam. Men oftast dör den på grund av sina sår. En ny flockledare dödar ofta alla ungdjur i flocken. Den biologiska nyttan består av att honorna efteråt blir snabbare parningsberedda.
Honor stannar oftast hela livet i den flock där de blev födda.
Fortplantning
Lejonpar vid parningen.
Kopulation hos lejon sker bara när honan är parningsberedd. Dessa perioder varar ungefär fem dagar. Efter dräktigheten som varar cirka fyra månader lämnar honan flocken och föder en till fyra ungar som har en vikt av ungefär 1,5 kg och en kroppslängd som ligger vid 50 cm. Under de följande sex till åtta veckorna diar honan ungarna i ett gömställe. Ligger tillflyktsorten avsides från flocken så jagar honan ensam. Vid dessa tillfällen stannar ungarna upp till 48 timmar ensamma i gömstället. Under tiden består faran att ungarna blir upptäckta av hyenor och andra rovdjur. Efter åtta veckor introducerar honan sina ungar i flocken. De blir nästan alltid accepterade på en gång.
Senare får ungarna di inte bara av sin egen moder utan även av andra honor i flocken. Efter ungefär sex månader slutar honan att ge di och efter två år är ungarna självständiga. Medellivslängden för lejon ligger mellan 14 och 20 år men oftast är det bara honor som uppnår denna ålder. Hannar blir i naturen på grund av de beskrivna omständigheterna mellan 7 och 12 år gamla. Viktig är också i vilket område lejonet lever. I skyddade regioner som Kruger nationalpark blir djuret mellan 12 och 14 år gammalt men utanför dessa parker eller reservaten når de högst 8 års ålder. Individer i djurparker har däremot blivit upp till 34 år gamla.
Föda
Lejonhannar som strider om bytet.
Lejon jagar oftast under natten eller på morgonen. Typiska bytesdjur är antiloper, gaseller, gnuer, buffel och zebror men även harar, fåglar och fiskar. I grupp kan de även fälla större djur som afrikansk buffel, elefant och vuxna giraffer. Unga lejon börjar vid tre månaders ålder att jaga tillsammans med sin mor. Först efter två år kan de jaga självständigt. Vid jakten uppnår lejon en hastighet omkring 60 km/h men de har inte så stark kondition. Därför smyger lejon oftast fram till bytet för att öka sina chanser. Är avståndet till bytet 30 meter eller mindre rusar lejonet fram med stora språng som kan vara 6 m långa. Större byten dödas med ett fast bett i halsen för att strangulera offret medan små bytesdjur enkelt blir dödade genom ett slag med tassen. Huvudsakligen sker jakten i grupp men trots allt lyckas bara var femte försök.
Hannar deltar bara i enskilda fall vid jakten, till exempel när större djur som buffel ska fällas. Bytet delas sedan efter flockens hierarki. Vuxna hannar är de första som får äta. Sedan följer honorna och till slut ungarna. Ofta förekommer strider vid kadavren som leder till sår hos motståndarna.
Ibland består födan av as som jagats av andra djur som leopard eller gepard. Det förekommer till och med att lejon angriper hyenor för att komma åt deras byte.
De gröna orden är bra saker att söka efter i google.se eller bing.se eller vad man nu använder för sökmotor!
